LINNÉSTIGARNA I UPPSALA

På morgonen samlades studenterna vid stadstullen. Där formerade Linné gruppen. Han utsåg en protokollförare, som skrev ner allt som sades. De andra studenterna kopierade sedan protokollet efter exkursionen. En person fick vara fågelskytt. Han hade till uppgift att skjuta ner intressanta fåglar så man kunde studera dem på nära håll. En person skulle vara fiskal och hålla ordning på gruppen. Sedan var det dags att gå iväg. På väg till första anhalten fick studenterna samla växter och insekter. Efter en halvtimme stannade man, och insamlingarna gavs till Linné som föreläste om dem. Ofta berättade han någon anekdot kring växten eller djuret för att studenterna skulle komma ihåg arten. Protokollföraren antecknade noggrant allt som sades.

Mitt på dagen gjorde de paus för en måltid och vila. Den som funnit de mest sällsynta växterna eller djuren fick sitta invid Linné. Så sporrade han de övriga att leta ivrigare under nästa exkursion. Efter en hel dag i fält tågade de mot staden igen. Ibland hade studenterna tagit med valthorn och pukor som man marscherade till. Portörerna var fulla av växter och inuti hattens kulle satt de nålade insekterna. När den uppsluppna troppen nådde professor Linnés hus avslutades exkursionen med att alla ropade i kör: ”Vivat Linnaeus” (leve Linné). I en stad med några tusen invånare, som Uppsala hade på den tiden, måste det ha märkts ordentligt när den märkliga skaran tågade in på gatorna.

Linnés exkursioner blev omåttligt populära, så populära att de andra professorerna inte kunde tåla det. En dag fick Linné ett brev från Carl Hårleman. Där stod att det var oanständigt att utföra sin undervisning på ett så uppsluppet sätt, och dessutom i lösa, slafsiga kläder. Linné blev tvungen att strama till sina exkursioner, och de blev nog aldrig riktigt desamma. Men ryktet levde kvar, och traditionen att lära sig växter i fält hade blivit fast förankrad i undervisningen. De hundratals blivande lärare som upplevde Linné i fält, spred den populära naturpedagogiken vidare i sina egna kretsar. Effekten av Linnés exkursioner är svår att mäta. Vi kan bara gissa oss till vilket inflytande han har haft på den svenska pedagogiken och den moderna människans kärlek till naturen. En sak är emellertid säker: Linnés pedagogik är fortfarande en säker modell för den som vill bringa upptäckarglädje och lust i utforskandet av naturen.