”Vår väg går genom den s k Fjärdingstullen förbi de vackra åkrar, som höra till staden, utefter stora landsvägen till byn Rickomberga, genom de sterila skogsbackarna vid Rickomberga till byn Flogsta och vidare genom en äng till byn Håga och in i skogen till konung Björns hög.”
Så inleder Linné beskrivningen av Hågstigen. Men var låg Fjärdingstullen? Det borde varit i närheten av Carolina Rediviva för bakom det stora biblioteket, i dunklet under lövträden, finns en bänk. En bänk med en skattkista. I kistan ligger broschyren om Hågastigen. Ta en, så ger vi oss iväg. Du följer de blå skyltarna. Jag tar cykeln.
Jag svänger vänster vid Johannesgrillen, passerar det gamla observatoriet på höger sida och Gamla Kyrkogården på min vänstra. Syrenerna står i blom och doften blandas med den av liljekonvalj i värmen. Jag följer S:t Johannesgatan till Ekeby, svänger höger över Luthagsleden – var det den som Linné kallade ”stora landsvägen” kanske? I kanten av banvallen blommar hagtornen. Tågen går inte här längre – tänk om de hade gjort det! Vad hade Linné tyckt om att åka tåg? Men banvallar går bra att cykla på.
Vid Eriksskolans anrika byggnad från 1925 är det liv och rörelse – det är rast. Byggnaden är vacker. Ännu äldre och kanske ännu vackrare är omgivningens tallar. Som pelare på skolgården, eller kanske stränga rastvakter?
Rickomberga backar har vacker utsikt och spännande flora. Eller? Jag tycker mig se att axveronika och gul fetknopp fått ge plats åt mer ”trivial” flora efter alla som gillar att samlas och grilla här. Utsikten är det inget fel på. Trafiken hörs på håll men skärper jag mina sinnen hör jag lärka och bofink, svirrande tornseglare, röster på håll och en löpares lätta steg på grusgången bakom. Och där letar Herr och Fru Koltrast småkryp till ungarna i boet.
Hågastigen slingrar sig vidare genom moderna bostadskvarter i Rickomberga och når Flogsta, ja, det som på Linnés tid var en by. Efter en paus vid bänken vid Norra skogens odlarförening tar jag sikte på blommorna. Flogsta ängar låter blomrikt, men idag är det brynet vid radhusen, som är vackrast: tjärblomster, kaprifol, gråfibbla. Och titta – där fladdrar en aurorafjäril – den är så fin! Flogsta ängar, ett stigstopp med bänk, bjuder om inte på rika blomster så en vacker Domkyrko-utsikt. Och i förgrunden syns svaret på fråga i stig-broschyren: kolonilotter.
Med låga växlar uppför backen når jag Lill-Håga, avslutningen på stigen. En lantlig idyll så nära staden. Här kan man köpa naturbeteskött. Lammen bidrar till det vackra landskapet i bland annat Hågadalen. Hästar betar och idyllen är fulländad när plötsligt en vacker arbetshäst dyker upp med en barbacka ryttare på väg ut från gården. Grova, håriga hovskägg, stora snälla ögon – oemotståndligt vacker!
Framme vid själva konungen Björns hög njuter jag av de betade backarna, gökens galande och ännu en betagande utsikt. Självklart med kaffetermos. Den äventyrlige skattletaren avslutar vandringen med hjälp av GPS:en. Ligger skatten kvar i den gamla granen?
Läs mer om Uppsalas 8 Linnéstigar på linnestigarna.se.
